Om Borgholm

Borgholm omnämns för första gången 1285. Det var fästningen, föregångaren till Borgholms Slott, som då avsågs. I den skyddande viken under borgen låg dess hamn, Borgehamn.

De köpingsrättigheter som kom 1610 förmådde inte blåsa mycket liv i det lilla fiskelägret. Inte heller de stadsrättigheter som Borgholm som Borgholm erhöll 1816 gav till en början den blomstrande köpenskap som avsikten naturligtvis var.

Borgholms första stadsplan och dess tidiga bebyggelse kom till under den stilepok som kallas empire i Napoleons Europa eller, som den kom att heta hos oss, Karl-Johanstil. Eftersom få svenska städer anlades under 1800-talets början är stadsbilden med sina rätvinkliga och breda gator och rymliga torg ovanlig i Sverige. I Finland och Baltikum är stadstypen däremot ofta förekommande.

1860-talets Borgholm bedömdes av arkitekturhistorikerna som ”det fullödigaste exempel på stadsbyggnadskonst i Karl-Johanstil som vårt land har att uppvisa”. Därtill hade Borgholms bebyggelse en ”sällsynt enhetlig och smakfull prägel”.

Av denna tidiga bebyggelse återstår flera köpmansgårdar samt ett antal väl underhållna gatuhus, flera med sin karaktäristiska fritrappa i behåll. Borgholm har idag en mer oenhetlig, spretande charm.

Sin främsta namnkunnighet har Borgholm i sin egenskap av turist- och sommarstad. Den särpräglade naturen och närheten till öns mest lysande sevärdheter, Borgholms Slott och Solliden, har skapat betingelserna för detta. Borgholms badort grundades redan på 1860-talet, utvecklades starkt under 1880- och 90-talen och kulminerade när H. M. Kronprinsessan Victoria anlade sitt sommarslott Solliden vid 1900-talets början.

Av badortsepokens tid återstår idag societetspark med musikpaviljong, kallbadhus och strandpromenader samt ett antal stora badortsvillor som är i privat ägo. Byggnadsminnet Borgholms Bio från 1919 hade som ursprunglig affärsidé att roa badgästerna.

Av den trähusbebyggelse vi idag ser i Borgholm härrör sig det största antalet från 1900-talets början.

Förutom den sjö- och handelsstad Borgholm utvecklades till efter sin tillkomst har staden alltsedan badortstiden behållit sin särställning som bad- och turistort.

Text: Leo Eriksson, stadsarkitekt i Borgholms kommun